Eftersom jag inte sover sådär jättebra på nätterna ( typ 2 - 3 timmar ) så försover jag mej varje morgon. riktigt illa. Och nu pratar vi inte om att inte hinna fixa till sej utan att bli försenad till dagis. Så då kom jag på att jag kan använda toe som väckarklocka , eftersom min inte funkar som den borde, så nu väcker han mej..heheh.."dax stiga upp mamma"
Man kan tycka att det borde vara tvärtom, men nu är han uppe redan vid 6..
vi har nu fått tid till BUP. tog en vecka bara sen så ringde dom därifrån så vi ska dit nästa vecka. Ska bli skönt att äntligen få ta tag i detta...sen måste jag bara säga att ni som har era åsikter om varför min son är som han är, eller beter sej utåtagerande osv, ORSAKEN till detta mm..jag kan bara tycka synd om sådana människor. Klart som fan jag blir ledsen av sådana kommentarer eller åsikter men jag vet ju själv..så sitt du / ni där med era åsikter om huruvida det ligger till osv, och sopa undan er kassa attityd för att försummelse av egna avkommor ligger högst upp och gnager på det som kallas samvete.
Om något känns både rätt & fel på samma gång så är det oftast hjärtat som lurar förnuftet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej vännen
Tur du har T som väcker dig :-)
Inte ska någon säga en masa skit om er men dom har nog svårt för att inte kommentera och då tycker jag dom ska hålla sig borta
Kämpa på J tycker du är en toppen mamma
detta fixar du och toppen att ni redan fått en tid på BUP GRATTIS.
Håller tummar och tår blå för att allt ska gå bra
kram på er båda
Tack N.
det är sorgligt att människor man tror man kan lita på tänker och tycker så illa om en egentligen..:/
ja, det är kanon att vi redan fått tid dit för en första bedömning..sen är det säkert svårt när det är mindre barn..men det kan inte bli sämre, bara bättre!
kram på dej
halloj
kikar in här, jag har en likadan väckarklocka hemma, jeppe! hehe, om jag är morgonpigg, vad är då han?!
men snart är de tonåringar och då får man dra upp dem ur sängen vid middagstid :o)
strunta i alla folk med åsikter, man kommer aldrig undan dem, det bästa är att nonchalera!
kram Anneli
Skicka en kommentar